Men fan..

Så sitter man på jobbet, och har i princip ingenting och göra.. Tiden går så långsamt så man vet inte vart man ska ta vägen. Sen när man slutar så sätter stressen igång.. Och jag får sån JÄVLA ångest över att jag inte träffar Pärlan NÅNTING på veckodagarna. Bara direkt hem, på me pyjamas å sen stoppa om henne i sängen.. Hatar de! Oftast därför ja måste gå in å gosa lite me henne innan ja somnar.. Iför sej vaknar hon då, men de får de va värt.. Hon somnar lika fort igen..
Jösses va jag älskar min bebis! Å vi får inte mysa denna helgen heller, för då e hon hos sin pappa igen.. TRÖTT PÅ DE HÄR NU!

PUSS

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0