Fina ungar!

Igår åkte jag och Ludwig och hälsade på våra favoritflickor i Karlshamn. Mallan är som mitt lilla extrabarn, älskar henne lika mycket som mina egna ungar. Och hennes mamma också såklart <3


Vårt hem var aldrig min borg.

Hon vaknade med ett ryck. Hög musik spelades genom högtalarna och hon hörde hans röst sjunga med i låtarna. Hon reste sig upp för att kolla vad klockan var, 01.43.
Hon visste att baren han brukade hänga på för att dricka öl och spela på Jack Vegas maskinerna stänger kl 23 på vardagar. Vart han hade hållt hus i nästan 3 timmar hade hon ingen aning om.

Kylskåpsdörren öppnades och några sekunder senare hördes det klassiska pyset av en nyöppnad burk, och så började han sjunga med i låten igen.
Hon vågade inte röra sig. Hon visste inte om det var en ölfylla eller spritfylla han hade just den dagen. En ölfylla så gick det att prata med honom, en spritfylla var det en omöjlighet.

Hon hörde att han pratade i telefon. Eller skrek i telefonen snarare. "Din jävla fitta, kom för fan inte och tala om för mig vad jag får och inte får göra." Spritfylla alltså konstaterar hon.

En stund senare blev det plötsligt tyst. Hon kollade på klockan, 03.06. Hon smög upp ur sängen, öppnade försiktigt sovrumsdörren och kikade ut. Inte en rörelse där ute, bara musiken som pumpar ur högtalarna. Hon tog på sig ett par strumpor för att kunna smyga bättre. När hon kom ut i vardagsrummet satt han bara där med slutna ögon och hakan i bröstkorgen, helt naken. Hon tänkte att han såg död ut, men avbröts i sina tankar när han hostade till.

Hon gick fram och la över honom en filt och släckte cigaretten som låg och rykte i askkoppen. Hon stängde av musiken och smög sen tillbaka till sitt sovrum. 07.00 skulle klockan ringa, och hon skulle gå till skolan. 3,5 timme senare ringde klockan, men hon hade ännu inte somnat om. Hon torkade sina tårar, gick in i badrummet och satte igång duschen.

Vårt hem var aldrig min borg.

Hon öppnade kylen. Där stod ett paket smör, en liter mjölk, en flaska ketchup, en burk ättiksgurka, 4 sofiero och en halvtom brännvin special.
Hon tog ut smöret och bredde två knäckemackor. Slog igen kylskåpsdörren lite extra hårt när hon satte tillbaka smöret och stod sen stilla och lyssnade. Väntade på en reaktion. Men inget hände, bara helt tyst. 

Hon gick in på sitt rum. Tog på sig kläder, drog upp rullgardinen och bäddade sin säng.
Hon gick ut i vardagsrummet. Tog flaskorna på bordet och virade in dom i toapapper innan hon stoppade ner dom i soppåsen och knöt ihop. Torkade av tvbordet, tömde askkoppen och ställde disken i diskhon.

Precis innan hon skulle gå höll hon andan och öppnade hans sovrumsdörr.
"Går du inte upp nu så kommer du komma försent till jobbet. Klockan är fem i åtta."
Sen tog hon soppåsen i ena handen och skolväskan i den andra och lämnade lägenheten genom altandörren.

Tilde & Ludwig

Vad skulle jag göra utan dessa små stjärnor?


Ludwig

Den här lilla killen alltså <3


Julafton!

Och så äntligen var julen över, eller julafton iaf. Det är så mycket faktorer som gör att när klockan börjar närma sig sen kväll så har jag allt som oftast panik.
Det är grejer överallt, folk överallt, trötta ungar och nästan lika trötta föräldrar.
Detta året drogs mitt humör ner nämnvärt redan vid fem-snåret, och det bara pga ett enda litet sms. Blir så vansinnigt trött..
Nu står det grejer i hela hallen, julklappar som ska packas upp. Inget ger mig lika mycket inre stress som när saker inte står på sin plats. När det är för mycket grejer på för liten yta. Dessutom är det inte dammsugat här hemma på över en vecka, ytterligare en stressfaktor. Julstressen och en liten 2 månaders bebis har gjort att det inte hunnits med helt enkelt. Jajaja jag VET att det inte är hela världen, och jag VET att världen inte går under av att det inte är dammsugat eller att hallen just nu är full med grejer. Ändå kommer jag ha så svårt att somna nu för jag kommer bara ligga och tänka på hur irriterande det är. 
Ja jag hör ju hur jag låter, absolut! Nu har äntligen Ludwig också somnat så nu är det dags för en annan att också försöka sig på att sova. Tack gud för att det bara är jul en gång om året iaf.



Emma 25 år igår!


Det var bara det!


Obegripligt!

Och en sak till..
Det är inte alltid att texterna här kommer vara det minsta förståliga.
Det är heller inte säkert att det kommer finnas en röd tråd i inläggen.
Denna gången skriver jag som sagt bara för min egen skull, och sånt jag tänker på just då.
Kanske förstår ni allt, eller inte ett skit.
Jag älskar iaf beslutet att det inte kommer gå att kommentera här.
Nu kör vi, så får vi se hur länge detta roar mig.

Julafton.

Julafton står och väntar runt hörnet, med blandade känslor.
En högtid jag hatar att älska.
Har inte så mycket bra minnen från någon jul faktiskt.
Men det är väl så, man minns de dåliga tillfällena bäst.
Givetvis har jag haft bra jular också, de som spenderades hos mamma.
Men resten minns jag bara med ångest och en klump i magen.
Förra året tillhör dock de bättre, när jag jobbade och hängde med "mina pojkar" på jobbet.
Då jag jobbar på ett HVB-boende med ensamkommande flyktingbarn så kände jag att jag nästan var tvungen att presentera Ensam hemma filmerna för dom.
Samtliga skrattade så de nästan kissade på sig och jag blev varm i hjärtat.
Vi spelade julklappsspelet, åt julmat, käkade löjligt mycket julgodis och alla var på topphumör.
Det är topp 3 på min lista över bra julaftonar. (Heter de så, julaftonar?)
Detta året SKA det bli en bra jul, jag har bestämt att det ska bli så.
Jag har en egen liten familj nu där vi kan skapa våra egna traditioner.
Och det ska varken vara någon sprit, bråk eller polisbilar i våra traditioner om jag får bestämma.
 

Magkänsla!

Jag gillar inte riktigt den här magkänslan jag har, och har haft i en hel vecka nu. När man liksom känner i hela kroppen att nånting är fel, men det är omöjligt att komma på VAD sol är fel. Dock så har min magkänsla alltid rätt, den har hjälpt mig i många situationer. Så nånting är det ju.. Hade vat skönt att komma på vad så jag kan få sova riktigt om nätterna igen.

Back on track!

Jag funderar på att dra igång det här igen faktiskt. Egentligen bara för min egen skull, det är SÅ skönt att ha en blogg och skriva av sig i. Och herrejävlar vad jag har saknat det. Vet inte hur många gånger jag tänkt dra igång igen men ångrat mig.
Skillnaden på nu och innan är att denna gången kommer det inte gå att kommentera nånting här isåfall, jag stänger kommentarsfältet. Av den enkla anledningen att jag bara bloggar för mig själv och ingen annan, folks åsikter spelar liksom ingen som helst roll. Ska fundera på saken tills imorgon så får vi se..

RSS 2.0