Långt och jävligt igen..

Jag tittar på Grey´s anatomy.. Ni som följer det vet Dr.Bailey har en liten son, just i detta avsnittet är han väl en 6-7 månader typ. Och han blir sjuk, och när han kommer till sjukhuset får han ligga i en exakt likadan säng som Tilde fick när hon va sjukt, när hon va en 6-7 månader.. Det fick mej att tänka på just den gången..

Hon hade haft feber länge, och när jag till slut ringde vårdcentralen dag 2 så sa dom till mig att vänta. Att de kunde va tänderna, eller nån förkylning.. 4e dagen me 40 graders feber så gick ja upp te läkarstationen ändå, för jag ville veta va de va för fel på min Pärla. Vi fick sitta vänta toklänge i väntrummet, och när vi väl kom in så fick vi en läkare me vaktmästarkläder och bröt så grovt på danska att jag inte hörde va han sa..

Han tog massa prover på henne men kunde inte hitta va som va fel, sa återigen att de kunde va tänderna.. MEN för säkerhets skull tyckte han att vi skulle åka in te akuten i Karlskrona.. De gick bara runt i huvet på mej, vaddå akuten? Varför? Mitt barn hängde i knät på mej och sa ingenting.. Grät inte, log inte, skrattade inte, verkade inte ha ont.. Hon bara hängde i mina armar och sa ingenting.. Å den här idiotläkaren börjar jiddra om akuten.. men han kunde inte hitta nåt fel på henne.. Jag gillade inte de där, kände paniken komma krypandes men M fick mej lugn. Sa att jag måste lugna mej.. Å ja lugnade mej. Men den där bilresan te Karlskrona kan ha vat den längsta i mitt liv.. Vi körde å körde å körde men kom aldrig fram te de förbannade sjukhuset.. Satt i bilen och kämpade mot gråten, men ville inte gråta. För ja visste inte va som va fel, va inte ens säkert att de va nåt fel ju.. Dessutom ville jag inte gråta när M va där, har alltid haft svårt för de.. Ja ska alltid visa mej starkare än vad jag är..

Väl framme så konstaterade dom att de va nåt allvarligt fel på henne, och att hon måste stanna över natten.. Tog oss från akuten upp till själva barnavdelningen, där dom förklarar situationen och avslutar med: "Jaha, så vem av er är det som kommer stanna kvar och vem åker hem?"
PANIK.. blinka blinka blinka.. får inte gråta.. samla dej Jennie.. inte gråta, inte bland såhär mycket folk.. Jag visste ju att jag va tvungen och stanna, M va inte Pärlans biologiska pappa. Så valet va ganska självklart.. Bara de att jag hatar sjukhus, jag klarar inte av de. Jag får panik, jag svettas och får ont i magen och blir vit i ansiktet bara av tanken på sjukhus.
När jag hade fött Tilde stannade jag i ett dygn.. För M fick inte va kvar, honom skickade dom hem trots att jag bad på mina bara knän att han skulle få stanna. Sov inte en blund den natten, satt bara i sängen och klappade mitt barn på huvet och grät som ett litet barn.
Så hur skulle jag klara detta själv? Varför fick han inte stanna då, och varför fick han inte göra de nu? va allt jag kunde tänka bland blinkadet.. Så jag körde mitt säkra kort, och lipade.. Lite lite lite så dom skulle förstå att jag inte fixade å va här själv, speciellt inte när mitt barn e sjukt. Jag tittade sköterskan i ögonen länge när jag pratade, vek inte undan me blicken och bad verkligen BAD att jag inte skulle behöva va själv. Berättade om min sjukhusskräck m.m och så lät jag en el två tårar smyga fram, men inte fler.. bara tillräckligt..
Hon e tyst en stund sen säger hon: "Okej, men om nån annan behöver sängen jämte så måste ni lämna den.."
"Absolut, säger jag, i så fall sover han i fotöljen.."
Då tittade hon bara på mig sen gick hon.. Jag VÄGRADE uppleva en sån natt igen som den efter min förlossning, aldrig mer!

Iaf, när jag såg den där sängen på Grey´s som va likadan som Tildes så fick ja panik igen.. Min dotter är fortfarande sjuk, och jag e rädd varenda dag att hon ska bli så dålig igen som hon va då.. Skillnaden på nu och då?
Nu är jag själv.. Jag har ingen som står där vid min sida om hon blir dålig. Ingen som ligger jämte mej i sjukhussängen och klappar mej på kinden och viskar att allt kommer ordna sig. Att ja bara måste lugna ner mej.. ingen! Iaf inte i så många nätter..

Så hur ska ja klara om hon blir så dålig igen? Hur? Jag är inte stark nog.. Ja MÅSTE BLI stark nog! Ja kan inte få panik om hon måste åka in igen, jag måste va samlad och fixa de.. Trots att jag numera är själv.
Jag insåg de alldeles precis, och de kändes inte alls bra.. Inte alls..

Kommentarer
Postat av: Mamsen

Glöm inte resten av din familj som alltid ställer upp om Tilde är sjuk.

2008-12-30 @ 14:40:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0