When Susanna cries..

Som jag förklarat en gång innan så orkar jag aldrig jiddra me att välja låtar till min Ipod, utan jag trycker bara på slumpmässigt utvalda låtar när jag tröttnat så lägger de sej nya där. Helt enkelt.. Så gjorde ja igår, så imorse när jag körde till jobbet och satt in hörlurarna i öronen visste ja inte vilka låtar som fanns där..

Allra först kom Hot and cold, perfekt tänkte jag.. Detta blir nog en bra playlist som börjar så bra. Gapade me i låten och mådde allmänt bra.. Andra låten va en Pinklåt, en av mina stora idoler.. Så mitt humör va ganska perfekt när jag hade kört i 5-6 minuter.. Då kommer den, låten som jag aldrig mer ville höra.. Låten som på nåt sätt blev vår låt.. When Susanna cries!
Jag har aldrig i hela mitt liv fått en sån panikattack i en bil som jag fick idag, jag va nånstans mellan Ysane och Norje och kände hur hela jag ville kasta mej ur bilen.. Tanken att stänga av låten eller kasta Ipoden åt helvete slog mej inte, bara att slänga mej ur bilen. Som om de skulle få låten att försvinna..

Så jag stannar till i en bussficka och andas lite.. blinkar och blinkar och blinkar för att inte börja gråta, det GÅR inte att börja gråta me så mycket smink i facet på väg te jobbet. Och jag försov mej dessutom imorse..
Så jag stänger av skiten och kastar ner den i väskan igen, så ja ska slippa oroa mej över att de kommer en annan helvetes låt från de albumet... Som för övrigt både han och jag älskar.

Och nu när jag kom hem och va lite mer samlad så satte jag mej vid datorn, satte på "When Susanna cries" och fick de helt enkelt överstökat.. Jag lipade hela låten igenom, tog om den och lyssnade en gång till, torkade tårarna och skrev sen detta inlägget.. Av nån märklig anledning så känns allt bra nu, och ja vet i fan varför.

Då och då saknar jag honom, de sticker jag inte under stol med.. Men vad gör man om kärleken tar slut? Man går vidare.. Man hittar nya människor som får en att må bra. Å det har jag gjort.. Det är tråkigt när kärlek tar slut, men det är ännu tråkigare när kärlek tar slut och man inte kan behålla den vänskap som fanns där i grund och botten..
Men kanske har man sarjat sönder den där fina vänskapen oxå, och gjort även de te nåt.. värdelöst..

Sak samma.. When Susanna cries finns inte kvar på min dator längre, och den finns inte kvar i min Ipod. Precis som han inte längre finns kvar i mitt liv.. Och det va nog precis de här avslutet jag behövde för att våga ta nästa steg!

Bra så!

Kommentarer
Postat av: Tess

kan erkänna att jag blev lite tårögd när jag läste ditt inlägg. det är jobbigt sånt där. det är jobbigt när låtar man förträngt ploppar upp från ingenstans. det känns som man kommer tillbaka till den stunden då allt kändes förjävligt, och man lyssnade på en speciell låt samtidigt som man grät så det kändes som lungorna skulle hoppa ur munnen på en. usch, vem fan har inte såna låtar lixom..

2008-12-22 @ 23:29:53
URL: http://dunetess.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0