Det är bara en fasad..

Nej, nu skiter ja i alla er som läser min blogg bara för att va först me å veta när ja mår så jävla dåligt.. Ja skriver va ja vill ändå, gotta ni er i min olycka om ni känner för de.. Ja bryr mej inte, ni e små patetiska människor i mina ögon..

Jag behöver semester, jag behöver semester från mitt liv.. Ja från mitt liv! Jag känner att ja har inget å ge för tillfället. Jag är en oerhört tråkig vän just nu, för ja har ingen energi te nånting.. Jag är en oerhört dålig mamma just nu, för ja har ingen energi till att göra allt me min dotter som hon vill göra. Jag är en fruktansvärt dålig dotter just nu, för ja ger min mamma skit för minsta lilla. Jag blir arg för ingenting.. jag blir ledsen för ingenting. Givetvis inte så nån ser de.. Och de e ju en himla tur att ja inte har nån pojkvän, för han hade antagligen inte stått ut å leva me en sån här människa..
Ja e sjukt bra på å hålla upp en fasad, herregud va bra ja e på de.. Jag ler så gott ja kan å när nån frågar om allt är bra så svarar ja givetvis: Jajämen, allt e kanon.. å så ler ja.. igen..

Jag mår bra när ja dricker, hur hemskt är inte det? Så fort Markus har Tilde så tar ja tillfället i akt å dricker lite, å går ut på krogen.. glömmer bort allt.. Men de håller inte i längden, därför har ja oxå bestämt mej för den där nyktra månaden.. komma på fötter igen liksom, utan alkohol.. Jag vägrar bli som min pappa! Ja min pappa ja, jag ska inte oroa mej för honom.. de har ja bestämt mej för, för han e en vuxen människa som ska kunna ta hand om sej själv.. Men när man av en slump träffar på honom å ser att han ranglar fram, va fan gör man då liksom? Man går ett annat håll..

De e så mycket just nu som ja inte orkar me.. Jag som alltid har varit så stark, har fixat ALLA motgångar.. inget har kunnat rubba mej.. Å just nu känns de som att bara nån kallar mej idiot så bryter ja ihop som ett litet barn..
Allra helst hade ja velat åka iväg te nån jävla ö där ja inte känner en enda människa, å ingen känner mej.. bara va där, nån månad å få tebaks all energi å all gläjde.. Men de går inte, för ja har en jävla massa måsten i mitt liv.. Ja måste tebaks te jobbet, för å gå hemma ensamstående me denna pinsamma föräldrapenning går inte länge te.. Ja måste framför allt byta jobb.. De måste ligga närmre, å de måste va bättre betalt..

Som sagt, ja behöver semester från mitt eget liv.. ja orkar inte mer snart.. semester.. från mitt eget liv.. snälla.. nu!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Du är starkare än vad du tror.

2008-07-30 @ 20:17:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0