Överlevde..

Hmm ja, de gick ju som de gick.. sa inte mer än en enda mening direkt te varandra.. De va jobbigare än ja trodde de skulle va, helt klart.. Kändes som om de va en vilt främmande människa som stod där framför mej, sjuk känsla.. Hur kan nån som man levt ihop med i 2 år kännas så främmande? Fattar de inte.. men men, ja överlevde.. och nu ska vi nog inte behöva ha mer med varanda att göra. Tragiskt slut på nåt så bra.. stundtals bra iaf.. But hey, that´s life!
Nu ska ja fortsätta pressa i solen, så mycke olja på kroppen att ja glider omkring här inne i stolen.. gött :)

PUSS

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0