.. som jag hade dig förut!

Nej, jag vet inte riktigt ja.. Den här dagen, eller ja, gårdagen oxå egentligen, gynnar inte mig alls.
Jag känner mig tillbaks på ruta 1.. Där jag va för flera flera år sen.. Och där jag hela tiden faller tillbaks till, helt mot min vilja. Vet liksom inte hur jag ska ta mig ur det, hur jag tar mig framåt..
Jag fastnar alltid här, och när jag ÄNTLIGEN tagit ett steg framåt så är du där snabb som ögat och drar tillbaks mig. På behörigt avstånd, som alltid..
Jag får inte va för nära, men heller inte för långt iväg.. Hur länge ska det va såhär? För alltid?
Jag har precis samma känsla i kroppen nu, som när jag va 15.. Borde jag inte kommit längre än såhär?

Det är ju fan med..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0