Tilde!

Det är den tidpunkten i månaden, veckan innan veckan.
Det är en vidrig vecka, egentligen..
Jag vill äta precis hela tiden, jag är sugen på allt hela tiden.
Jag är känslig, känslig som en.. gravid människa!

Kommer ihåg hur det var när man va gravid. Jag kunde få utbrott på Martin som va fullständigt obefogade.. Minsta lilla grej han gjorde fel (enligt mig) och jag gapade och skrek utan dess like. Kallade han mig idiot kunde jag börja gråta hysteriskt utan att kunna sluta. Och sådär höll det på.. Nerverna va utanpå kroppen precis hela tiden. Såhär i efterhand är jag jävligt glad att jag inte bloggade då.. Ni kan ju va ganska, ja va ska man säga.. eller vafan, ni kan va elaka! Elaka så in i helvete, så är det bara. Men det får jag ju ta, för jag är ganska elak jag oxå till och från. Men elaka kommentarer rinner av mig som sand numera, jag har en borg av stål runt mig där ingen kommer åt mig. Både på gott och ont.. Men du milde, då när jag va gravid. Ni hade kunnat knäcka mig snabbare än jag kan säga "apelsinskal"!

Iaf.. Jag skulle prata om att jag är känslig just nu, tittar på Tilde och börjar böla helt plötsligt. Hon tittar oroat på mig och undrar varför jag är ledsen. "Det är du älskling, jag är så glad att jag har dig att jag blir ledsen. Tårar behöver inte alltid va något tråkigt Pärlan, ibland kan man gråta för att man är den gladaste i hela världen.."

"Mmmm.." svarar den lilla sötnosen i Hallo Kitty klänning, men jag ser att hon inte förstår. Hon förstår inte hur lycklig hon gör mig.. Hon förstår inte att jag skulle göra vad som helst för henne. Hon förstår inte lyckan hon ger mig, hur tacksam jag är för att hon får mig att leva livet fullt ut.

Jaja.. nu blev det så igen, spinner iväg å allt de där.
Men TACK Tilde, för att du finns i mitt liv. TACK för att du får mig att skratta och le.. TACK för att du torkar mina tårar när jag är ledsen. TACK för att du är du, och för att du är alldeles underbar.. Jag älskar dig, till stjärnorna och tillbaka!

Bra så!
















Kommentarer
Postat av: Anonym

va fint snäckan! Blev själv gråtig nu när ja läste...Hon älskar sin mami precis lika mycket..Kramar/Hanna

2010-04-18 @ 15:21:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0