Så stor plötsligt..

Idag fyller min Pärla 3 år.. TRE år!
Du milde tid, va hände? När blev hon stor?
Vi firade ju henne i söndes, just för att hon inte e hemma idag.
Men jag saknar ändå henne lite extra idag..

Frågar mig alltid vad jag skulle göra utan henne.
Hur mitt liv hade sett ut.
Det hade varit så meningslöst utan henne.
Ingenting spelar längre någon roll, om jag inte har henne.
Hon gått från världens lydigaste bebis, till att bli en envis dam i trotsåldern.
Det är helt sjukt hur envis hon är, och hon kan bli så sjukt jävla arg!
Alldeles hyseriskt vansinnig, men det går över fort.
Bestämd är hon oxå, allt ska va på hennes sätt. Annars får det va..
Hon har blivit en egen liten individ, med egna åsikter.
3 år går så fort.
Jag vill inte att hon ska bli äldre, man blir helt matt av allt man måste oroa sig för.
Jag är orolig att jag tar på henne för lite kläder när vi ska gå ut,
rädd att hon ska frysa och bli sjuk.
Jag är orolig för att lämna henne på dagis, tänk om dom tappar bort henne?
Räcker att dom kollar bort en sekund för mycket så e hon borta.
Jag delar maten i överdrivet små bitar för man är så rädd att hon ska sätta i halsen.
Man skäller när hon klättrar upp på dom höga köksstolarna, tänk om hon trillar?

Sen blir hon äldre.. Man är orolig att hon inte ska bli omtyckt i skolan.
Barn kan va så jävla elaka alltså.
Hon ska träffa killar, och dom kommer antagligen såra henne.
Hon kommer ligga i sin säng och gråta över en kille så många gånger att hon tillslut tappar räkningen.
Tänk om hon blir överfallen en kväll när hon går hem från en kompis?
Tänk om hon glömmer titta sig för när hon går över vägen, och bli påkörd?
Alltså.. Man oroar ihjäl sig!
Jag vill låsa in henne här hemma, sitta med mig i soffan.
Här kan inget hända, här kan ingen nå henne.
Ingen kan såra henne eller skada henne här hos mig.

Men det går ju inte.. Man kan inte låsa in sitt barn, trots att jag vill.
Jag är bara så orolig jämt att nåt ska hända henne.
Jag vill va med överallt, och skydda henne mot allt ont.
Men det går inte heller..
Det är hopplöst!
Man måste fortsätta oroa sig, och det kommer aldrig försvinna.

Pärlan.. Stort grattis på din 3 årsdag, mamma älskar dig till stjärnorna och tillbaka!



Agge, varsågod.. En bild på Tildes pappa som du väntat så länge på :)

Kommentarer
Postat av: Emelie

Stort grattis till Tilde...

Hälsa henne att jag har en stttooorrr nallebjörn här hemma till henne som hon ska få nästa gång vi ses !!! Pusss

2010-06-20 @ 15:33:46
URL: http://ulikeemi.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0