Fy fan!

5 maj.
Vill inte ta i det datumet.
Vill inte ens kännas vid det.
Trodde det blev lättare med tiden.
Så stod hennes årsdag och knackade på dörren.
Plötsligt blev jag lika söndig och trasig igen.
Vafan hände?
Hur blev det såhär?
Vi skulle ju kolla maskinen.
Vi planerade ju för tusan.
Så bara POFF, borta!
5 maj.
5 dagar innan min födelsedag.
Denna veckan måste ta slut snart.
Allra helst nu.
Försvinn du vidriga lilla äckelvecka.
Rasmussen.. Min älskade fina bästa vän.
Imorgon ska jag vara luften i hennes lungor.
Jag ska andas åt henne och krama bort hennes smärta.
Imorgon måste jag vara stark.
Så oerhört stark.
Hon får va svag, och jag ska sopa marken framför henne.
Vi kommer imorgon Emelie, vi tänkte strö lite socker på din grav.
Om det är okej för dig så tänkt vi gå hem och sänka några liter vin sen.
Hur fan ska jag klara stå vid din grav imorgon utan att gråta?
Jag vill inte jag vill inte jag vill inte..

Allt jag gör imorgon gör jag för Johanna.
Andas, lever och finns.
Imorgon kastar jag upp henne på ryggen, så tar vi oss igenom dagen bara.
Kommer bli en lång dag.
Men med Lisa Ekdahl i lurarna och lilla lady i min hand så måste det gå.

Emelie, vi ses imorgon!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0