Och här kommer alla känslorna på en och samma gång..

Jag tar mig igenom dagarna.
Väntar på att allt ska bli bättre.
Att allt bara löser sig och rullar på.
Ett samtal och plötsligt har jag meckat lägenhet till mig och Pärlan.
1e december flyttar vi in på drottninggatan, 2 min från jobb och dagis.
Det bästa av allt?
Att min fina Rasmussen bott där innan, så den kommer va maniskt städad ;)
Hon ska lämna för Kristianstad.
Jag unnar henne det alla dagar i veckan, komma härifrån.
Annan stad med annat folk.
Det kommer göra henne gott, jag vet det.
Men jag kommer längta efter henne osunt mycket.
Vill egentligen kedja fast henne kvar i lägenheten.
Dela liksom, bo där alla 4a.
Som en enda stor familj.
Jag menar det på fullaste allvar att jag inte vet hur jag ska klara mig utan henne här!

Jag får såna konstiga bryt nu för tiden.
Ett sms, samtidigt som en viss låt kommer i lurarna och plötsligt satt jag på toa på jobbet och lipade som ett litet barn.
Jag som hade så bra koll på det där innan, bara för några veckor sen.
Slå och av som jag ville..
Nu bara kommer det, från ingenstans.
Utan förvarning.
Jag puttar alla känslor och allt jobbigt framför mig,
och när jag minst anar det så rinner bägaren över.
Jag orkar inte!

Huset ligger ute på nätet, och jag hoppas givetvis på en försäljning lagom  till 1e december.
Fick sån äcklig klump i magen idag efter jag lagt på ang. lägenheten.
Lättnad till en början, "skönt, en sak mindre att bena i.."
Och så lite panik efter det.
Och så lite tårar på det.. Oklart varför egentligen.

Herregud, jag inser ju efter de här inlägget att det är dags för psykologbesök igen.
Detta håller ju inte, mina nerver är utanpå kroppen.
Jag kan inte hålla på så här längre.
Stoppa huvet i sanden har inte funkat så bra tidiigare,
så varför skulle det plötsligt göra de nu?
Stina, nu ses vi igen!

Bra så!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0