Sittdans och den biten!

Högen med räkningar ligger här jämte och tittar på mig. Va skönt det hade varit och bara kastat dom. Synd att det inte funkar så. Jag spelar så hög musik att det värker i öronen på mig. Mest för att jag kan. Inget barn hemma, ingen kar. Bara jag och min musik. Sittdansar lite här i min ensamhet, och skriksjunger med. Här gnäller ingen på den höga musiken. För detta är mitt hus, iaf ett tag till. Till den 1e december för att va exakt. Sen är Pärlan och jag tillbaka i lägenhet igen. Känner mig inte så tillfreds med det. Älskar ju hus och allt därtill. Att vi sen ska flytta in i en kanonfin lägenhet spelar ingen roll. Vi har tom trädgård, vilket va ett krav från min sida. Ändå får jag ångest bara av tanken att lämna de här huset. Tilde skulle ju växa upp här. Vi skulle göra snöänglar ute på gräsmattan. Vi skulle så småningom göra om hennes tvrum till ytterligare ett barnrum. Vi skulle njuta av ett par fler somrar på vår altan. Det var planen, och jag slet mig fan blodig för det. Nu blir det inte så. Vi måste lämna huset ifrån oss. En annan liten flicka får hennes älskade Hello Kitty rum. Någon annan ska sola på altanen och någon annan ska göra snöänglar ute på gräsmattan i vinter. Vi klarar oss, det gör vi alltid. Tilde är min bästa vän och hon lyfter mig när jag krälar på marken. Hon viskar "Jag älskar dig mamma" minst 1 gång om dagen nu. Hon frågar om vi ska dra en rulle och gosa i soffan. Lilla älskade Tilde.. Jag vill ge henne världen. Jag vill ge henne precis allt hon vill ha. Inte ens ett hus med egen trädgård kan hon få. Och det gör ont i mig.

Kommentarer
Postat av: emelie

Pärlan har världens finaste mamma, och det vet hon om <3

2011-09-30 @ 17:21:48
URL: http://ekrook.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0